Så sitter man här igen, dagen innan ett av alla dessa möten och är lika sömnlös som vanligt - allt är precis i sin ordning. Alltså.. tro nu inte att det gäller något livshotande, för så är inte riktigt fallet, men viktigt? JA!
Alla andra kvällar (nåja, oftast iallafall!) somnar jag när huvudet landar på kudden och ja, ibland skulle man tillomed kunna tro att jag faller i sömn innan det hamnar där det ska. Huvudet då alltså. Men kvällen innan jag ska på "såhär pass" viktiga möten så kan jag ligga och vrida och vända mig i timmavis innan jag lyckas få en halvkass sömn på några ynka timmar.

Jag vet precis hur det kommer bli imorgon. Jag kommer vakna och antingen känna mig ganska okej-pigg eller som en levande döing. Piggnar till lite sådär efter en stund och känner mig ändå ganska YEY(!) tills.. jag kommer på bussen - snark!
Sedan vaknar man upp ivrig och rädd att man missat hållplatsen och därefter får man kämpa sig igenom resten av dagen att hålla ögonen öppna med tandpetare och huvudet på skaft med jälp av 5 ton kaffe. Typ.

Fatta att jag vill sova nu.
Jag kommer ändå gå runt som en levande döing imorgon med tandpetare i ögonen och en kaffekopp i båda händerna.