.. saknade jag honom väldigt mycket.
Första gången på väldigt länge saknade jag honom! Inte det, bara honom.

Jag försöker intala för mig själv att jag inte gör det - det är stoltheten i mig, tror jag, som gör att jag ska visa mig så "tuff" för mig själv.
Att det inte är något värt att sakna honom. Att han inte är värd det. Att jag inte borde. Att jag inte ska kunna göra det.
Men man är väl inte mer än människa..?

Efter 6 månader, ett halvår, saknade jag honom väldigt mycket..